Om material - Tegel

Tegelsten är en mursten huvudsakligen tillverkad av bränd lera.

Termen tegel syftar på materialet och bör inte användas synonymt med tegelsten annat än sammansättningar.

En tegelsten är en rätvinklig och parallellepipedisk formvara
avsedd för murverk.
Tegelstenen är en mursten som,till skillnad från murblock, skall kunna hanteras med en hand.
Tegel finns som massivtegel respektive håltegel och tillverkas normalt i kulörerna: röd, brun, gul, rosa och grå.

Vanliga former av tegelstenar:

massivtegel
fåhålstegel
månghålstegel.

Mått och definitioner

Standardmått i millimeter (mm):

Massivtegel är större än dessa format blir normalt för tunga för handmurning

Andra mått kan dock förekomma som beställningsvara t ex: 287x87x62/87 och 250 x60x 62

Tegelstenens ytor

murstenytor
Liggytor – tegelstenens båda flatsidor.
Löpytor – tegelstenens båda långsidor.
Koppytor – tegelstenens båda kortsidor.

Materialkvaliteter och tillverkningsmetoder

Tegelprodukter delas in i två olika klasser beroende på densitet och fuktegenskaper:

LD- enheter som är avsedda för murverk som är skyddade mot vatteninträngning och har en torrdensitet < 1000 kg/m3
HD- enheter som är avsedda för oskyddade murverk och för skyddade murverk med en torrdensitet större än 1000 kg/m3.

LDenheter

Exempel på LD-enhet – kanalblock

HDenheter

Exempel på HD-enhet – massivtegel, fåhålstegel, månghålstegel, hålsten, hålblock

Tegel klassificeras också efter tillverkningsmetod bl a:

Hårdbränt tegel – används i fasader och innerväggar, såväl bärande som icke bärande samt i vissa fall som marktegel.
Klinkerbränt tegel – med mycket hög frostbeständighet och en vattenupptagning max två viktprocent.
Slaget tegel
Strängpressat tegel

Håltegel

Håltegel har ett antal genomgående hål, vinkelräta mot liggytorna.

Genom att förse tegelstenarna med hål erhålls:

bättre torkning och genombränning vid tillverkningen
lägre vikt vilken gör stenen lättare att hantera vid murningen
lägre vikt ger lägre transportkostnad

Med hålkälstenen erhålls en mycket stor skuggbildning, vilket ger ett rustikt och kulört mörkare intryck. En av avsikterna med hålkälstenen är att åstadkomma en horisontell linjering

Marksten

I vissa fall tillverkas tegelstenen hårdbränd. Den har då hög frostbeständighet med en minutsugning mindre än 0,5kg/m2. Hårdbränd tegelsten används ofta som marksten.

Produktdokumentation och märkning

Beskrivning, beteckning och klassning
En beskrivning och beteckning ska omfatta minst följande:
– antalet och datum för utfärdande av denna europeiska standard
– typ av mursten eller block
– form
– format och toleransklass
– procentandel håligheter
– tryckhållfasthet
– frostresistens kategori

Om det är relevant för den användningen ska även följade redovisas:
– brutto och netto torrdensitet och toleransklass
– vattenabsorption
– initial hastighet av vattenabsorption
– termiska egenskaper
– akustiska egenskaper
– aktiva lösliga salter och klass
– måttstabilitet/fuktrörelse
– brandmotstånd
– ånggenomsläpplighet
– karakteristiska skjuvhållfastheten
– vidhäftningsförmåga

Märkning

Av märkning på enhet, förpackning, följesedel eller något annat som
medföljer leverans ska följande framgå:
– namn, ett varumärke eller annat sätt för identifiering av tillverkaren
– möjligheter att identifiera och relatera mursten eller murblock till
beskrivning och beteckning
– om produkten är CE-märkt ska den förses med märkning enligt CEregel.

Historik

Kyrka Castiglione della Pescaia, Italien

Konsten att bygga beständiga murverk går tillbaka tusentals år i bl a Babylon, Persien, Romarriket och många andra kulturer.

Tekniken var välbeprövad redan när den under 1100-talet spreds norrut från Lombardiet i Norditalien till Nederländerna, Nordtyskland och Danmark.

1100-talet

I stora delar av Europa och även i Norden ökade behovet av nybyggande under 1100-talet, framförallt på grund av att städerna växte och att katolska kyrkan, adeln och kungamakten ökade sitt byggande. Resultatet av detta byggande syns på den mängd kyrkor, borgar, stadsmurar, rådhus, gillehus och liknande som finns bevarade.

Den katolska kyrkan den största orsaken till att murverksbyggandet spreds norrut.
Hansans handelsimperium var en starkt bidragande faktor.

1200-talet

Gumlösa kyrka 1191.

Gumlösa kyrka från 1191

Murverk av tegel kom till Sverige under 1200-talets första decennier.

I Mälardalen och i de expansiva handelsstäderna Västerås, Strängnäs och Sigtuna finns några av de första exemplen på svensk murarkonst.

Den äldsta tegelbyggnaden i dagens Sverige är dock tegelkyrkan i Gumlösa i Skåne som invigdes år 1191. Då tillhörde Skåne Danmark.

Medeltiden

I lerrika bygder blev tegel en betydelsefull produkt under
medeltiden.

Att använda tegel krävde kapital och stor kunskap. Därför var det bara kungamakten och kyrkan som till en början kunde bygga med tegel i Sverige. Adeln och det rika borgerskapet följde snabbt efter.

För att spara material användes tidigt en slags beklädnadsmurteknik. Teglet användes då som ett fasadmaterial medan väggen i övrigt bestod av en gråstensmur.

Under medeltiden murades fasaderna i regelbundna mönster.
Förbandstyperna som användes var i allmänhet munkförband och vendiska förband, som utfördes med yttersta omsorg om
fogarnas utseende.
I många fall användes teglet kring fönsteröppningar och entréer, vilka ofta var besvärliga att utföra i gråstensmuren.

Tegelmuren gav senare möjligheter till större öppningar i fasaden, samtidigt som möjlighet gavs till en rikare och vackrare fasadbearbetning.

1600-talet

Lundagårdshuset, Lund 1688,

Lundagårdshuset, Lund 1688, ombyggt 1837-1838 av arkitekten Carl-George Brunius

Den så kallade förbandstekniken utvecklades under 1600-talet.

Blockförband och kryssförband introducerades och under samma period minskade tegelstenarnas yttermått och måttvariationer.

Under 1600-talet introducerades även det gula teglet som snabbt fick ett stort genomslag.

1700-talet

Schweiziska Ambassaden Stockholm

Från 1700-talet och fram till första hälften av 1900-talet var tegel det viktigaste byggnadsmaterialet i Sverige.

I Göteborg blev t ex det gula teglet ett rådande fasadmaterial under 1700-talet och kom att hålla i sig långt in på 1900-talet.

Produktionen av tegelsten rationaliserades under 1700-talet och tegel blev allt vanligare som byggnadsmaterial.

Arkitektur och ornamentik i tegel, puts och sten utveckldes också under den här perioden tack vare arkitekter som till exempel Nikodemus Tessin d:y, Hårleman, Rehn, Tempelman och Palmstedt.

1900-talet

Under 1900-talets fortsättning gick de arkitektoniska stilsvängningarna fort, från 20-talets nyklassicism huvudström med till funktionalismen och modernismen. Under dessa perioder
fick teglet en allt mer underordnad roll och de murade fasaderna putsades ofta i ljusa kulörer.

Ett omväxlande 1900-tal

Kv. Potatisåkern Malmö

Kv. Potatisåkern Malmö, 1990-tal

Det syns en klar utvecklingslinje inom främst bostadsproduktionen när man lämnade 30-talets modernism för en mer traditionell arkitektur.

Tegel började användas igen under 40- och 50-talen i enkla murade
fasader med sparsmakade och välstuderade murverks-detaljer.

Under efterkrigstiden trädde även ett antal nya murverksmaterial fram, som t ex kalksandsten samt murblock av lättbetong och lättklinker.

Kalksandsten passar väl in i äldre småstadsbebyggelse genom dess färgskala och murstensformatets utmärkta möjlighet till formspråk.

Skalmurstekniken

Under 50-talet utvecklades den så kallade skalmurstekniken.Men det stora genombrottet kom först i samband med det
miljonprogrammet under 60-talet.

Under den här perioden blev tegel och mursten ett renodlat
fasadmaterial utan bärande uppgift.

På 80-talet uppstod ett förnyat intresse för tegelmuren.

En rad med nya tekniska lösningar kom samtidigt som teglets uttrycksmöjlighet togs mer tillvara och utvecklades, främst i skalmurstekniken.

Det blev möjligt att skapa intressanta fasader genom olika mönsterförband som valts mer utifrån estetiska grunder än tekniska och utan större merkostnad.

Murteknikens status idag

I många länder finns idag ett nyväckt intresse för tegel och andra murstenar som del i det bärande stomsystemet. Inte minst med tanke på de miljömässiga fördelar som finns med avseende på
den omdiskuterade fuktproblematiken.

På senare år har ett flertal projekt byggts med bärande kanalmurar.
Utvecklingen har gått vidare mot sidoförstyvade murverk för ökad bärförmåga.
Ett annat sätt som används för att öka bärförmågan är att lägga in vertikalarmering i genomgående vertikala kanaler eller hålrum.

Projekten har genomförts med såväl tekniskt som tidsmässigt
och ekonomiskt fördelaktiga resultat.

Länkar

Västerländsk Arkitekturhistoria (Byggipedia)

Tillverkning av tegel

Tegel är ett keramiskt material som du får genom att bränna lera vid hög temperatur.

Färg och form kan påverkas genom att tillsätta begränsade
mängder av färgpåverkande, krympningsminskande,
porbildande och neutraliserande medel.

Tegelskärv betecknar materialet (godset) ien färdig tegelprodukt.

Råmaterialet

Råmaterialet är tegelleror, i de flesta fall ishavslera, som bildats under de senaste isperioderna för 10-15 000 år sedan.

De viktigaste mineralerna i leran är kisel samt aluminium- och järnföreningar.

Lerans innehåll bestämmer teglets färg:

Kalkrik lera får under bränningen en gul färg och kallas
gulbrännande.
Kalkfattig lera blir röd och kallas rödbrännande.
Nyansen, från ljust gult till mörkt rött, beror till stor del på proportionen mellan kalk och järnoxid.

Det är först efter bränningen som färgen syns. Teglets färg är en följd av kemiska reaktioner under bränningen och färgen blir därför helt beständig.

Genom att blanda leror eller komplettera en kalkfattig lera med kalk så kan färgen ändras på den brända produkten. I allmänhet erhålls olika rosa nyanser genom dessa blandningar.
Man kan också tillsätta andra färgpåverkande mineraler.
Vanligast är mangandioxid, som ger ljusbrunt till
mörkbrunt tegel.
Gulbrännande lera ger ljusare nyanser.
Färgen kan också varieras genom förändringar av bränningsprocessen.
Lera kan även färgas genom inblandning av färgpigment.

Tillsatser

Krossat, bränt tegel (chamotte) eller sand tillsätts
för att minska krympningen hos den torkande
leran. Leran blir då magrare, det vill säga andelen
grövre partiklar ökar.

Kalkstensmjöl som tillsätts för att påverka teglets färg är också krympningshämmande och sågspån kan blandas in för att öka porositeten.

Formningsmetoder

Det förekommer fyra formningsmetoder för tegelsten:

handslagning
handformning
maskinslagning
strängpressning
vakuumpressning

Handslagning – metoden innebär att du fyller en öppen träform med lera. Slagen sten är alltid massiv.

Handformning – du utgår oftast från ett strängpressat eller maskinslaget råtegel och skär till önskad form med en ståltråd eller annat verktyg.

Maskinslagning – sker efter samma princip som handslagning men formarna är av stål och inbyggda i en pressmaskin. Man får i princip samma ytstruktur vid maskinslagning som vid handslagning.

Strängpressning – principen är att en skruvpress pressar ut lera i form av en sträng genom ett munstycke och öppningen har mått som motsvarar tegelstenens längd och bredd (storytan). Strängen kapas sedan till bitar av en tegelstens storlek.

Det mesta strängpressade teglet utförs som håltegel. Hålen ordnas med hjälp av ett antal stålkärnor som byggts in i munstycket så att strängen blir mer eller mindre ihålig.

Vakuumpressning – en vidareutveckling av strängpressningen. Eftersom leran passerar genom en vakuumkammare i pressen omedelbart före formningen kan teglets egenskaper förbättras
avsevärt. Tegelstenen får mindre måttavvikelser, bättre hållfasthet och bättre frostbeständighet.

Ytstrukturer

Vid strängpressningen kan tegelstenens ytor förses med olika strukturer såsom trådskuret, borstat, valsat, spånat etc. Slaget tegel kan inte behandlas på liknande sätt.

Torkning

Efter formningen går råteglet till torkning. En nyformad normalsten innehåller vatten som måste torkas ut fullständigt före bränning.

Torkning sker i regel i en kammartork med glest upplagda tegelstenar. Man använder sig av ca 100-gradig varmluft som i huvudsak är överskottsvärme från ugnens avkylningszon.

Torktiden är för håltegel omkring tre dygn.
Torktiden för massivt tegel är torktiden betydligt
längre, cirka fyra dygn.

Bränning

Torkat råtegel staplas därefter på vagnar som långsamt skjuts genom tunnelugnen. Under passagen genom ugnen upphettas råteglet i fyrzonen till 950-1100°C.

Hela brännprocessen tar omkring tre dygn. Temperaturen i ugnen ligger mycket nära smältpunkten – sintringsgränsen – men inte så nära att tegelstenen deformeras eller får partiella smältor.

Det är inte temperaturen som avgör kvaliteten utan bränningsgraden, det vill säga bränntemperaturen i relation till smälttemperaturen samt bränntidens längd.

Hårdbränd tegelsten är en beteckning som härstammar från ringugnarnas tid, då utfallet bestod av en blandning av tegelsten med varierande bränningsgrad som sedan sorterades. Tegelsten,
som var deformerad men ändå fullt murbar, betecknades då hårdbränd.

Teglets färg kan påverkas av ugnsatmosfären. Om fyren under vissa perioder utsätts för syreunderskott (luftinsläppet minskas) påverkas den syrerika järnoxiden i leran. Detta kallas reducerande bränningoch teglet benämns reducerat.

Rödbrännande lera blir då mer eller mindre brunsvart
Gulbrännande lera går mot gröngult.

Efter bränningen är den egentliga tillverkningsprocessen
avslutad. Tegelstenen har fått sina slutliga egenskaper.

Det sker ingen efterhärdning utan tegelstenen kan omedelbart användas.

Länkar

Ur lerans och teglets kemi (tidskriften Tegel 1939)

Format och toleranser

tegelmått

Utöver de redovisade vanligaste formaten kan även tillverkning och försäljning av tegelsten med i första hand andra höjder förekomma. Innan sådant specialtegel föreskrivs måste projektören förvissa sig om att tillverkning och leverans är möjlig.

Toleranser

Toleransklass i enlighet med EN-SN 771-1 ska
redovisas. Toleransklass kan redovisas som medelvärde
eller maximalt värde.

Medelvärde:

Maximalt värde:
maxvärde

Ytstrukturer

Fler bilder på ytstrukturer: Ytstrukturer Tegel

yta_slät

slät – ytan från pressmunstycke

yta-trådskuren

trådskuren – ytskikt skuret med tråd

yta-bortstad

borstad – oregelbundna spår av borste

yta-räfflad

räfflad – med räfflor

yta-präglad

präglad – präglad av mönstervals

yta-sandad

sandad – ytan belagd med sand

yta-spånad

spånad – spår efter brända träspån

yta-dämpad

dämpad

yta-slagen

slagen

Övriga ytstrukturer bl a:
• huggen – bearbetad efter bränning
• chamotterad – belagd med tegelkross.

Materialegenskaper

Densitet

Densiteten har betydelse för fuktegenskaperna samt beräkning av murverkets egentyngd och ljudisolering.

Massivtegel har en densitet större än 1400 kg/m

Enligt SS-EN 771-1 gäller följande toleransklasser:
Avvikelse från angivet värde får inte vara mer än
– D1: 10%
– D2: 5%
– Dm: avvikelse som angetts av tillverkaren.

Tryckhållfasthet

Hållfastheten anges både som medeltryckstryka och normaliserad
tryckstyrka.

Tegelsten och tegelblock tillverkas i följande hållfasthetsklasser (N/mm³):

Provning utförs enligt SS-EN 772-1:

Medeltryckstyrka mäts genom provtryckning.
Normaliserade tryckstyrkan erhålls genom att omräkna medeltryckstyrkan till en kub 10x10x10 cm.

Den normaliserade tryckstyrkan användas för beräkning av murverkets styrka. Tryckhållfasthetsvärden kan inte användas som mått på teglets egenskaper i andra avseenden, till exempel frostbeständighet.

Frostbeständighet

Fasadtegel ska vara frostresistent.
På murtegel ställs normalt inga frostbeständighetskrav.
Tegel som används konstruktivt ska vara certifierat.

Kategori för frostbeständighet ska redovisas som klass F0, F1 eller F2:

F0 – passiv
F1 – medel
F2 – svår

Om material Medlemssida Kontakta oss